Ibland får jag frågan:
"Hur kommer det sig att du blev så passionerad kring mat och hälsa?"
Det korta svaret är att det började långt innan jag visste att det fanns något som hette antiinflammatorisk kost.
Som liten tillbringade jag många somrar hos min mormor i Finland. Där var det aldrig något komplicerat utan den lagades från grunden, efter säsong och med stort respekt för råvarorna. Smöret kärnades, korna mjölkades och grönsakerna kom från landet utanför huset. Det fanns ingen kyl. Maten togs upp från luckan i köksgolvet eller hämtades från jordkällaren.
Jag visste inte då att de vanorna skulle följa mig genom livet och att gemenskapen jag fick uppleva på fälten där det var bärgades, också var en viktig komponent. Det förstår jag först nu.
När jag senare började intressera mig för sambandet mellan mat och hälsa mötte jag ofta skepsis. Många tyckte att jag var lite för noggrann eller att jag gjorde det onödigt krångligt. Men jag stod kvar. Inte för att jag ville vara annorlunda, utan för att jag såg vad maten faktiskt kunde betyda för hur människor mådde.
I dag, mer än 40 år senare, känner jag fortfarande samma glädje när jag får hjälpa någon att hitta tillbaka till mer energi, mindre smärta och större matglädje. Och vet du? Det börjar nästan aldrig med att förändra allt. Det börjar med EN enda vana.
Precis som min mormor handlar det fortfarande om något väldigt enkelt: Att göra det med omtanke, använda riktiga råvaror och ge kroppen det som behövs.
Det är den känslan jag vill skapa – varje dag.
