Jag tycker att det finaste med mitt arbete inte är de stora förändringarna utan det är alla de små.
När någon berättar att morgnarna känns lite lättare. Att värken inte längre styr varje dag. Att maten inte längre är ett stressmoment. Att familjen har börjat äta mer grönsaker utan protester. Att de faktiskt längtar efter sin promenad.
Inför det här blogginlägget bad jag några kvinnor som varit med mig en längre tid att skriva några rader om hur den antiinflammatoriska livsstilen har blivit en del av deras vardag.
Här är några av deras tankar.
Gisela skriver:
”Jag är både glad och förundrad över hur kostomläggningen så totalt förändrade mitt förhållande till maten. Den är numera inte den källa till skuld och skam som den alltid varit. Matlagning var tidigare ett nödvändigt ont mer eller mindre.
Idag är maten och tillagandet av den mest glädje. Inte hade jag trott att jag skulle tycka att det är roligt att bjuda hem vänner på mat som jag har lagat.”
Min kommentar:
Det här påminner mig om något viktigt. Hälsa handlar sällan om perfektion. Den handlar om att göra det som fungerar tillräckligt ofta.
Bibbie skriver:
"Jag fick jobba med att bli medveten om min stress, även kring att äta. Att acceptera och omfamna det. Meditation och att vara snäll mot mig själv har varit till stor hjälp."
Min kommentar:
Så viktigt att jobba mot ett mindre stressat nervsystem och en skön känsla av självsnällhet och att stå kvar i sig själv oavsett.
Anna M skriver:
”Jag tänker på när jag var och handlade ”i början” med den nya kosten. Jag tittade ner i min korg och såg alla vackra färger på alla grönsaker, fröer och kokosmjölk. Bara ren mat, inget hokuspokus med otäcka tillsatser. Och då tänkte jag ”jaha, ser min matkorg ut så här nu”. En helt annan korg och kost än tidigare.
Jag blev både stolt och glad.” /Anna
Min kommentar:
Det är precis därför jag alltid pratar om nya vanor istället för dieter.
Eva skriver:
”Livet bjuder på oväntade tillfällen att träna på "rätt" fokus. Härom dagen hade sorken för andra gången i sommar gnagt av begränsningsslingan till min robotgräsklippare. Den stod med andra ord still och gräset växte fortare än reparatören kunde ta sig till mig och laga. "Det är nu det gäller", tänkte jag ."Rätt fokus!"
Istället för att gräma mig över 90 förlorade minuter i hängmattan och en förväntad kostnad runt tusenlappen, lyckades jag vara glad över ett träningspass bakom gräsklipparen. Allt med gott resultat: en svettig lekamen och en fin gräsmatta...trots allt!”
Min kommentar:
Insikten och förmågan att byta fokus erbjuder nya spår och stigar att trampa upp och utforska.
Anna M skriver: ”Jag brukar ofta tänka på hur mycket energi jag har. Jag som alltid alltid var trött och hade värk överallt. Nu orkar jag göra en massa roliga saker trots att jag jobbat och har ingen värk.”
Min kommentar:
Det behöver inte gå fort. Det viktiga är att förändringen håller.
När jag läser deras ord slås jag av att ingen skriver om att vara perfekt utan de skriver om att hitta sitt eget sätt i sin vardag.
Laga mer mat från grunden av rena råvaror.
Om att orka lite mer eller kunna ta upp träningen igen.
Känna sig lugnare och kunna hitta fokus och samtidigt njuta av livet igen.
Våga prioritera sig själv.
Det är kanske just där den verkliga förändringen börjar, alltså inte i ett stort beslut utan i nästa måltid eller nästa promenad. Helt enkelt nästa lilla nya vana eller nya förhållningssätt. Inte i ett stort beslut.
Vilken liten vana har gjort störst skillnad för dig den här sommaren?
Berätta gärna i kommentarsfältet – jag läser allt.
