Livet efter Mickelsbackas program

Jul 16, 2026

I veckan har jag delat några av de berättelser jag fått från människor som varit med mig en tid. Alla uttrycker sig olika. Någon skriver stillsamt. Någon berättar rakt från hjärtat. Och så finns Frida...

Jag log flera gånger när jag läste hennes ord. Mitt i humorn finns också något viktigt: när kroppen får rätt förutsättningar börjar den ofta samarbeta igen.

Här är Fridas berättelse.

"Att ställa om kosten var egentligen ingen större grej för mig. Jag var redan halvvägs inne i tångträsket och hade redan blivit ganska hemmastad med naturlig mat och fermenterat.
Det var mer: “Jaha, ska vi bara fortsätta på det här spåret? Absolut, jag har redan provsmakat halva havet.”

Men huvudvärken, dimhjärnan och tröttheten hängde sig kvar som tre envisa hyresgäster som vägrade flytta ut. Så jag började bekanta mig med vagusnerven — den där lilla rackaren som tydligen har åsikter om allt från stress till matsmältning.

När stressnivåerna väl sjönk var det som om nervsystemet drog en djup suck och sa: “Tack. Jag är en nerv, inte en brandman. Sluta ringa mig dygnet runt.” Och då hände det: huvudvärken, tröttheten och den där skoningslösa hjärndimman gled ut ur rummet som gäster som äntligen fattat att festen tog slut för tre timmar sen.

Till slut står jag här, klarare i huvudet än på länge, och konstaterar: “Så det är så här hjärnan ska kännas? Välkommen tillbaka, kompis.” I samma ögonblick hörde jag nästan hur vagusnerven harklade sig nöjt, som en gammal mentor som äntligen fått sin elev att fatta grejen, och mumlade: “Japp. Du är nu återställd till originalinställningarna. Försök att inte sabba det.”

Så vad har jag lärt mig på den här resan? Jo — att kroppen egentligen bara försöker göra sitt jobb. Den vill samarbeta. Den vill vara min kollega, inte min motståndare. Jag behöver bara sluta behandla den som en överarbetad praktikant."

//Frida 🌸

 

Det fina är att ingen resa ser likadan ut. Men när människor börjar lyssna på kroppen istället för att kämpa mot den händer ofta något. Kanske känner du igen dig i Fridas berättelse. Eller så påminner den dig om att förändring faktiskt kan få vara både hoppfull och lite rolig.