Handen på hjärtat Maria - äter du något sött?

Även om min väg med kosten kan se ut som den har varit spikrak, eller nästan i alla fall, så har jag också fått jobba rejält på flera olika bitar. Den största utmaningen var i början det sociala livet. Detta var 1983 då jag fick springa mellan olika hälsokostaffärer för att hitta mina råvaror. Ekologiska grönsaker fanns inte i vanliga butiker alls. Mina vänner tyckte helt ärligt att jag fått fnatt som avstod från "det ljuva livet". Många föll bort och slutade höra av sig. Jag valde att sticka ut och gå min egen väg. För min egen hälsas skull.

Nästa utmaning var barnens umgänge, dagis och skolgång. När dom var riktigt små gick allt smidigt och lätt med maten. När barnen sen började jämföra med andra vad dom åt kom motståndet och därmed ofta sura och gnälliga barn. Jag gjorde mitt bästa. Försökte anpassa och breddade så dom inte skulle känna sig utanför gemenskapen med sina vänner. När de blev större tonåringar fick jag cred tillbaka då dom gärna tog med sina kompisar hem på middag och stolta höll upp ett friterat algchips för att visa vid matbordet!

Mina barn åt inga sötsaker alls före 3 års ålder. Det var på ett barnkalas hos en dagiskompis som sockret gjorde sitt intåg i vårt liv. Jag lyckades hålla på lördagsgodis-rutinen väldigt länge och kunde göra lite bättre val på hälsokosten. När deras egen veckopeng sen blev ett måste fick dom köpa det dom ville.
Det där suget som just sockret ger är väldigt starkt. Många hävdar t o m att det är ett kemiskt beroende i vår hjärna. Jag resonerade då att med all den bra maten som dom äter hemma kommer det att gå väldigt bra ändå. 

Idag med min, i alla fall just nu, helt friska kropp så äter jag lite mörk choklad. 70% eller 80%. Jag är svag för kakao och det är min lilla lyx framför någon serie kvällstid, särskilt den mörka årstiden. När vårsolen nu tittar fram och jag är mer ute i min köksträdgård minskar också behovet av det söta noterar jag i år. Bara det är intressant att reflektera över.

Jamen, du som lär ut att äta helt sockerfritt, hur går det ihop då?
Min motfråga är då, vad är det som ska gå ihop? Min hälsa står inte och faller med ett par bitar av den mörka chokladen. Det är snarare vad jag äter för övrigt, vad jag ger kroppen för näring vid mina fasta måltider. Hur mitt blodsocker håller en jämn nivå över dagen och att jag kan njuta av dessa små bitar av lyx! Självklart hade jag helst gjort ett val med honung som sötningsmedel.  Att titta på helheten och se allt det som är bra, nyttigt, hälsosamt och gynnsamt för min hälsa är min utgångspunkt. Då går det ihop.

Jag använder honung och torkad frukt när jag sötar godsaker. Ibland även koncentrerad äppeljos. I chokladen jag köper är det vanligt socker. Andra sötningsmedel som finns idag går helt bort för mig. Kroppen är smart. Den känner inte igen dessa nya påfund och vet inte hur den ska hantera och bryta ner dessa utan de lagras ofta in som överflödigt fett runt de inre organen. Där ska vi inte ha fettreserver. Så jag tror inte på alla dessa nya och pratar ofta om HFCS (High Fructose Corn Syrup) som framställdes i ett labb i Japan på 80-talet. Sockerkonsumtionen gick ner drastiskt då det syntetiska HFCS var mycket billigare. Då är vanligt socker bättre enligt mig.

Givetvis behöver alla anpassa sitt söta intag beroende på förutsättningarna man har kring kroppen och hälsan. Man kan behöva göra tester för att se så man inte har candida t ex eller överväxt av andra bakterier i tunntarmen, eller för lite bakterier i tjocktarmen.

Så om du som läser det här har olika inflammatoriska symptom i kroppen, fasa ut/trappa ner/reducera/eliminera ditt behov av sött. Gör det som en del i din kostomläggning. Du kommer ändra dina smakupplevelser generellt med den nya maten och tillagningen och det i sin tur ger dig mindre behov av det söta.

En matlagningskurs kring efterrätter och godsaker är på planeringsstadiet och kommer ske online på zoom lördag 1 april. Läs mer under kurser inom kort. 

Med söta hälsningar från mig!