När vi pratar om kost tror många att utmaningen handlar om recept och kunskap. Men om jag tittar tillbaka på alla människor jag mött genom åren ser jag något annat. Den största kampen utspelar sig ofta inte på tallriken. Den utspelar sig i våra egna tankar.
När Åsa skrev de här orden kände jag att hon satte ord på något många av oss bär på.
"Jag trodde länge att min största utmaning var att veta vad jag skulle äta. Men med tiden har jag insett att den verkliga kampen ofta handlar om något helt annat, förhandlingen med mig själv. Den där rösten som säger:
"Bara den här gången",
"Jag börjar om i morgon" eller
"Lite gör väl ingen skillnad."
Det är i de stunderna jag behöver påminna mig om varför jag valde den här resan från början. Inte för att vara perfekt, utan för att jag vill må bättre och ge min kropp de bästa förutsättningarna.
Det jag uppskattar mest med den här kursen är att jag inte behöver bära den kampen ensam. Här finns förståelse, stöd och människor som vet hur det känns. När någon delar med sig av sina egna utmaningar känner jag mig mindre ensam, och det ger mig styrka att fortsätta även när det känns svårt.
Jag övar på att inte se ett mindre bra val som ett misslyckande, utan som en del av processen. Det viktigaste är inte att alltid välja rätt, utan att fortsätta välja mig själv och min hälsa om och om igen.
Jag är inte framme än, men jag är på väg. Och det känns betydligt lättare när jag vet att det finns människor som hejar på mig längs vägen."
Min kommentar:
Jag tror att vi alla hör den där rösten ibland. Skillnaden är inte att vissa aldrig hör den. Skillnaden är att vi lär oss känna igen den och att vi inte behöver lyssna på den varje gång.
Och kanske är det just därför gemenskap betyder så mycket. Vi lånar lite av varandras styrka och mod tills vi hittar tillbaka till vår egen.
Många tror att mina matlagningsretreater handlar om recept.Det gör de förstås också. Men om du frågar deltagarna efteråt tror jag att de flesta skulle prata om människorna runt bordet.
Samtalen. Gemenskapen. Känslan av att få vara precis där man är.
I september gör vi det igen.
