Urintest för analys av tarmrelaterade markörer

Detta är ett enkelt urintest som du gör hemma och skickar in enligt instruktionerna. Analysen mäter olika ämnen i urinen som i forskningssammanhang har kopplats till tarmens funktion och mikrobiella processer. Resultatet ger en överblick över hur dessa markörer ligger i förhållande till det referensmaterial som används av laboratoriet.

Testet visar inte diagnoser eller specifika tillstånd, men det kan ge värdefull information om individuella mönster som är relevanta när man vill förstå mer om kroppens respons i vardagen.

Personlig genomgång och rådgivning

När du får dina testresultat går vi igenom dem tillsammans och placerar dem i ett sammanhang som inkluderar:

• hur kost och livsstil kan påverka tarmmiljön

• hur du kan arbeta vidare med matsmältningsrelaterade upplevelser i praktiken

• strategier som syftar till att skapa tydligare rutiner och bättre balans i vardagen

Rådgivningen baseras på en helhetssyn där vi tittar på dina upplevelser, vanor och mål — och hur du kan använda testresultatet som ett strukturerat underlag för nästa steg.

Innan du skickar iväg provet till Gutfeelinglabs aktiverar du ditt provtagningskit och skapar ett konto på mygutfeelinglabs.se. Du får svar skickat till ditt konto inom 10 dagar.

Analys av laktulos i urin – information om tarmrelaterade processer

I testet ingår en lösning som innehåller laktulos, ett ämne som normalt inte absorberas i någon större mängd i tunntarmen. Efter intaget analyseras urinen för att se hur mycket av ämnet som återfinns där. Resultatet kan ge indikationer på hur laktulos har passerat genom kroppen och används som en del av den samlade bedömningen av tarmrelaterade markörer.

Analys av kurkuminmetaboliter – markörer kopplade till tarmens mikrobiella aktivitet

Lösningen innehåller även kurkumin, ett växtämne som inte bryts ned av kroppens egna celler. Däremot kan det omvandlas av tarmbakterier till vattenlösliga metaboliter. Dessa kan sedan mätas i urinen med hjälp av masspektrometri.
Resultatet kan ge ytterligare information om hur kurkumin omsätts i kroppen och bidra till en bredare förståelse av tarmens mikrobiella processer.

Begrepp som ofta nämns i dessa sammanhang

Termen “ökad tarmpermeabilitet” och benämningar som “bakteriell aktivitet i tunntarmen” används ibland i forsknings- och funktionellmedicinska sammanhang, men de är inte medicinska diagnoser. Testet är inte avsett att ställa diagnos, utan att ge ett underlag för att bättre förstå individuella mönster.

Genomgång och rådgivning utifrån en helhetssyn

När analysresultaten är klara går vi igenom dem tillsammans. Rådgivningen kan inkludera:

• hur olika kost- och livsstilsfaktorer kan påverka tarmmiljön

• hur du kan skapa rutiner som stödjer din matsmältning i vardagen

• individuellt anpassade rekommendationer baserade på helheten av dina upplevelser och resultat

Ett första steg mot större klarhet

För många kan testet bidra till en ökad förståelse av kroppens reaktioner och ge ett strukturerat underlag inför förändringar av kost och livsstil.

1. Undvik intag av laxermedlet Laktulos/Duphalac®, Imodium®, Dimor®, Loperamid®, fermenterade produkter, curry, gurkmeja och kurkumin-tillskott två dygn före testet.
2. Testet inleds med att du dricker en fiber- och sockerlösning bestående av laktulos, glukos och kurkumin. Hos yngre personer kan dosen av lösningen reduceras beroende på vikt.
3. Lämna ett urinprov efter 1,5 timme.
4. Få svar inom 2-10 dagar efter att ditt prov nått vårt laboratorium.

Paketet med ditt test innehåller:

•  Tydliga instruktioner om hur du utför testet och skickar in det till oss
•  Pulver bestående av glukos, kurkumin samt en lösning av laktulos 
•  Provrör
•  Svarskuvert (frankerat)

Vad ger analysen information om?

Testet analyserar ämnen i urinen som kan ge information om hur vissa markörer hanteras i kroppen. Dessa markörer – däribland laktulos och metaboliter som bildas vid omsättning av kurkumin – används i olika forskningssammanhang för att studera tarmrelaterade processer och mikrobiell aktivitet i tunntarmen.

Resultatet visar hur dessa nivåer ligger i förhållande till de referensramar som laboratoriet använder. Analysen är inte avsedd att fastställa medicinska tillstånd eller diagnoser.

Efter genomgången analys får du rådgivning där resultatet sätts i ett sammanhang tillsammans med dina upplevelser av kost, vardag och livsstil.

Vad mäts i testet?

• Laktulos – en sockerart som inte tas upp i någon större mängd i tunntarmen och som därför kan mätas i urin efter intag.

• Metaboliter som bildas när kurkumin bryts ned – dessa analyseras med hjälp av masspektrometri (Agilent Ultivo) för att ge en bild av hur kurkumin omsatts i kroppen.

Dessa data används tillsammans som ett underlag för att förstå individuella mönster relaterade till tarmmiljön och matsmältningsprocesser.

Varför väljer många att göra testet?

Många som beställer testet beskriver att de upplever:

• variationer i matsmältningen

• återkommande obehag eller svullnad i magen

• hudrelaterade besvär

• variationer i energi och koncentration

• reaktioner på vissa livsmedel

• ett behov av att förstå mönster i sin egen kropp

Testet ställer ingen diagnos, men kan ge ett strukturerat underlag som hjälper dig att se samband och få bättre överblick inför eventuella förändringar av kost eller livsstil.

Påverkar mat eller tillskott testresultatet?

Vissa livsmedel och preparat kan påverka analysen.
Undvik därför följande två dygn före testet:

• Laktulos/Duphalac®

• Imodium®, Dimor®, Loperamid®

• fermenterade livsmedel

• curry, gurkmeja

• kosttillskott med kurkumin

Kan jag ta probiotika inför testet?

Det rekommenderas att avstå från probiotiska eller synbiotiska kosttillskott dagarna innan provtagningen, eftersom dessa kan påverka resultatet genom att tillföra bakterier som annars inte hade funnits i tunntarmen.

Vad gör detta test speciellt?

Testet använder en kombination av:

• laktulosanalys

• kurkuminmetaboliter

• masspektrometri

Detta ger en detaljerad bild av hur dessa markörer hanteras i kroppen. Metoden är utformad för att ge ett brett spektrum av data som sedan används som underlag i rådgivningen.
Testet är inte avsett att diagnostisera medicinska tillstånd.

Kan barn och ungdomar göra testet?

Ja, testet kan genomföras av barn och ungdomar som inte är allergiska mot ingredienserna (glukos, kurkumin, laktulos). Dosen av lösningen anpassas efter kroppsvikt enligt instruktionerna.

Var görs analysen?

Analysen utförs med kommersiella masspektrometrisystem från Agilent, samma typ som används för laboratorieanalyser vid flera forsknings- och arbetsmedicinska miljöer.

Vem äger analysresultaten?

Analysdata tillhör Gutfeeling Labs.
Personuppgifter och provdata hanteras enligt GDPR och lämnas inte vidare till tredje part. Se vår integritetspolicy för detaljer.

När får jag mitt testkit och mina resultat?

• Testkit skickas vanligtvis nästkommande vardag efter beställning.

• Leveranstiden är normalt 2–3 arbetsdagar.

• Analysen tar 2–10 dagar från det att provet når laboratoriet.

Om provet skadas i postgången skickas ett nytt kit utan extra kostnad.

Hur länge håller testkitet?

Kitet kan förvaras i rumstemperatur i upp till två år innan det används.
Ett taget prov bör skickas samma dag, eller frysas tillfälligt om det inte är möjligt.

Kan testet diagnostisera sjukdom?

Nej. Testet:

• ställer inte diagnos

• är inte ett medicinskt beslutsunderlag

• är inte avsett att behandla eller förebygga sjukdom

Det ger information om markörer som används i forskningssammanhang för att studera tarmrelaterade processer och mikrobiell aktivitet.

Hur tolkas resultatet?

Referensvärdena baseras på provdata jämfört med en referensgrupp som laboratoriet använder för att definiera normalintervallet. Resultatet sätts i ett sammanhang under rådgivningen tillsammans med dina egna upplevelser och mål.

Påverkas resultatet av graviditet?

Analysen påverkas inte av graviditet.

Hur skyddas min identitet?

Varje prov är kopplat till ett anonymt provnummer genom hela processen.
Personuppgifter hanteras enligt GDPR och lagras på servrar med hög datasäkerhet.

Jag har glömt skapa lösenord – hur gör jag?

Du kan skapa ett nytt lösenord via “Glömt ditt lösenord” på my.gutfeelinglabs.se.

Vetenskapliga referenser indelade efter frågeställning

Obs: Texterna nedan sammanfattar forskning och hypoteser inom området. De utgör inte medicinska rekommendationer eller diagnoskriterier, utan är en översikt över studier som har undersökt samband mellan tarm, mikrobiota och olika tillstånd.

Riskfaktorer för utveckling av SIBO?

Vantrappen et al. (1977) – The interdigestive motor complex of normal subjects and patients with bacterial overgrowth of the small intestine.
Studien beskriver hur ett avvikande motorikmönster i tunntarmen (bl.a. brist på migrerande motoriskt komplex) förekom hos personer med bakteriell överväxt, och lyfter motilitetsstörningar som en möjlig bidragande faktor.

Husebye et al. (1995) – Abnormal intestinal motor patterns explain enteric colonization with gram-negative bacilli in late radiation enteropathy.
Författarna diskuterar hur minskad magsyra och avvikande tarmmotorik kan hänga samman med ökad kolonisering av bakterier i övre delen av tarmen. Studien lyfter motilitet och syra som viktiga delar i regleringen av tunntarmens bakteriepopulation.

Gabbard et al. (2014) – The impact of alcohol consumption and cholecystectomy on small intestinal bacterial overgrowth.
Här rapporteras en högre andel positiva laktulos-utandningstest hos personer som konsumerade alkohol jämfört med de som inte gjorde det. Författarna diskuterar alkoholintag som en möjlig riskfaktor i relation till SIBO.

Jacobs et al. (2013) – Dysmotility and proton pump inhibitor use are independent risk factors for small intestinal bacterial and/or fungal overgrowth.
Studien visar att nedsatt tarmmotorik och användning av protonpumpshämmare (PPI) oftare förekom hos personer med bakteriell eller svamprelaterad överväxt. Författarna lyfter dessa faktorer som oberoende variabler som kan samvariera med SIBO/SIFO.

Dukowicz et al. (2007) – Small intestinal bacterial overgrowth: a comprehensive review.
En översiktsartikel som sammanfattar kunskapsläget kring SIBO, inklusive faktorer som minskad magsyrasekretion och nedsatt motorik i tunntarmen. Författarna beskriver även mikroskopiska slemhinneförändringar som observerats vid bakteriell överväxt, och hur dessa i vissa studier har påverkats av behandling.

För- och nackdelar med traditionella SIBO-test?

Losurdo et al. (2020) – Breath tests for the non-invasive diagnosis of small intestinal bacterial overgrowth: a systematic review with meta-analysis.
Metaanalysen visar att laktulos- och glukos-utandningstest har begränsad sensitivitet. Författarna diskuterar behovet av att tolka resultaten med försiktighet.

Lim & Rezaie (2023) – Pros and Cons of Breath Testing for Small Intestinal Bacterial Overgrowth and Intestinal Methanogen Overgrowth.
En genomgång av styrkor och svagheter med utandningstester. Artikeln betonar att nuvarande metoder har begränsningar och att det finns behov av förbättrade och mer standardiserade teststrategier.

Martins et al. (2017) – Prevalence of small intestinal bacterial overgrowth in patients with gastrointestinal symptoms.
Studien rapporterar en relativt hög förekomst av positiva H₂- och H₂/CH₄-utandningstest hos patienter med mag–tarmbesvär, och visar att metan ibland är den enda gas som ger positivt utslag.

Rezaie et al. (2016) – How to Test and Treat Small Intestinal Bacterial Overgrowth: an Evidence-Based Approach.
En översikt som beskriver olika diagnostiska metoder (bl.a. utandningstester och aspiration/odling) och understryker att det saknas full konsensus och standardisering kring både testning och tolkning.

Lin (2004) – Small Intestinal Bacterial Overgrowth: A Framework for Understanding Irritable Bowel Syndrome.
Författaren diskuterar SIBO som en möjlig modell för att förstå IBS och andra funktionella tarmbesvär, och pekar på behovet av fortsatt forskning kring diagnostik och behandling.

Dukowicz et al. (2007) – samma översikt som ovan
Tar också upp den då växande forskningen kring kopplingar mellan SIBO och IBS samt olika behandlingsstrategier.

Kan tarmbakterier metabolisera kurkumin?

Tan et al. (2014) – Degradation of curcuminoids by in vitro pure culture fermentation.
Visar att specifika tarmbakteriestammar kan bryta ned curcuminoider till bl.a. dihydrocurcumin, tetrahydrocurcumin och ferulsyra i fermentationsmodeller.

Tan et al. (2015) – The degradation of curcuminoids in a human faecal fermentation model.
Studien använder en in vitro-modell med mänskliga fekala bakterier och beskriver hur curcumin metaboliseras till flera nedbrytningsprodukter. Författarna lyfter tarmflorans roll i kurkuminmetabolism.

Luo et al. (2024) – Unveiling the role of gut microbiota in curcumin metabolism using antibiotic-treated mice.
Resultaten tyder på att tarmmikrobiotan kan bidra till bildningen av aktiva kurkuminmetaboliter, och artikeln diskuterar samspelet mellan kurkumin och tarmbakterier.

Lou et al. (2015) – Application of UPLC-QTOF-MS to identify curcumin metabolites produced by human intestinal bacteria.
Identifierar ett flertal curcuminmetaboliter i system som innehåller human tarmflora och beskriver nya metabola vägar.

Di Meo et al. (2019) – Curcumin, Gut Microbiota, and Neuroprotection.
En översikt som sammanfattar hur kurkumin kan omvandlas av tarmbakterier och diskuterar potentiella biologiska effekter av metaboliterna.

Scazzocchio et al. (2020) – Interaction between Gut Microbiota and Curcumin: A New Key of Understanding for the Health Effects of Curcumin.
Författarna går igenom hur kurkumin metaboliseras i tarmen, inklusive bildningen av olika reducerade metaboliter, och lyfter interaktionen mellan tarmflora och kurkumin som ett viktigt forskningsområde.

Kan man mäta tarmpermeabilitet med laktulos?

Cox et al. (1999) – Measurement of small intestinal permeability markers, lactulose, and mannitol in serum: results in celiac disease.
Studien visar att serumnivåer av laktulos efter belastning skiljer sig mellan friska och obehandlade celiakipatienter, och diskuterar detta som en möjlig markör för förändrad tarmpermeabilitet.

Gan et al. (2022) – A case for improved assessment of gut permeability: a meta-analysis quantifying the lactulose:mannitol ratio in coeliac and Crohn's disease.
En metaanalys som beskriver laktulos:mannitol-kvoten som ett verktyg för att bedöma tarmpermeabilitet i vissa sjukdomssammanhang och pekar på behovet av bättre metoder.

Seethaler et al. (2021) – Biomarkers for assessment of intestinal permeability in clinical practice.
En översikt över olika biomarkörer för tarmpermeabilitet, där laktulos–mannitol räknas som en potentiellt användbar metod hos vuxna.

Samband mellan SIBO och IBS?

Takakura & Pimentel (2020) – Small Intestinal Bacterial Overgrowth and Irritable Bowel Syndrome – An Update.
Översikten sammanfattar hypoteser kring hur SIBO och tarmdysbios kan samvariera med IBS, inklusive förändrad permeabilitet, motilitet och låggradig inflammation. Författarna betonar att mer forskning behövs.

Ghoshal et al. (2017) – Small Intestinal Bacterial Overgrowth and Irritable Bowel Syndrome: A Bridge between Functional Organic Dichotomy.
Rapporterar positiv SIBO-testning hos både IBS-patienter och friska kontroller, och lyfter frågor om tolkning, prevalens och långsiktiga konsekvenser.

Samband mellan SIBO och fibromyalgi?

Pimentel et al. (2004) – A link between irritable bowel syndrome and fibromyalgia may be related to findings on lactulose breath testing.
Studien observerar att avvikande laktulos-utandningstest var vanligare hos personer med fibromyalgi än hos personer med IBS, och diskuterar möjliga kopplingar mellan tarmbesvär och smärtproblematik.

Är SIBO associerat med kroniska sjukdomar?

Sroka et al. (2022) – The Complex Interplay between SIBO and Multiple Medical Conditions – A Systematic Review.
En systematisk översikt som sammanfattar forskning där SIBO har undersökts i relation till olika medicinska tillstånd. Författarna betonar att många resultat är preliminära och att mer välgjord forskning behövs innan tydliga slutsatser kan dras.

Kopplingar mellan SIBO och rosacea?

Drago et al. (2018) – Psoriasis and small intestine bacterial overgrowth.
En kort rapport som nämner att vissa hudtillstånd kan förekomma tillsammans med SIBO och diskuterar detta som ett möjligt forskningsområde.

Weinstock & Steinhoff (2013) – Rosacea and small intestinal bacterial overgrowth: prevalence and response to rifaximin.
Studien rapporterar en högre förekomst av positivt SIBO-test hos patienter med rosacea jämfört med kontroller, samt förändringar i rosaceasymtom efter behandling. Författarna lyfter behovet av fler studier.

Parodi et al. (2008) – Small intestinal bacterial overgrowth in rosacea: clinical effectiveness of its eradication.
Rapporterar att SIBO var vanligare hos rosaceapatienter än hos kontroller och beskriver förbättring av hudsymtom hos en del patienter efter behandling. Resultaten diskuteras som en möjlig länk mellan tarm och hud.

Drago et al. (2016) – The role of small intestinal bacterial overgrowth in rosacea: A 3-year follow up.
En uppföljningsstudie som visar att vissa patienter med rosacea bibehöll förbättrade symtom över tid efter behandling av SIBO. Författarna betonar att resultaten behöver bekräftas i större studier.

Hur jämför sig botaniska antimikrobiella tillskott med antibiotika vid SIBO?

Chedid et al. (2014) – Herbal therapy is equivalent to rifaximin for the treatment of small intestinal bacterial overgrowth.
I denna studie jämfördes växtbaserade preparat med antibiotika hos patienter med positivt SIBO-test. Författarna rapporterade liknande normaliseringsgrad i utandningstest i de två grupperna och föreslog att detta kan vara ett område för vidare forskning. Resultaten är explorativa och avser inte generella behandlingsrekommendationer.

Koppling mellan tarmbarriär och autoimmunitet?

Paray et al. (2020) – Leaky Gut and Autoimmunity: An Intricate Balance in Individuals Health and the Diseased State.
En översikt som diskuterar hur tarmbarriären kan vara en del i utvecklingen av autoimmuna processer, tillsammans med genetiska och miljörelaterade faktorer.

Christovich & Luo (2022) – Gut Microbiota, Leaky Gut, and Autoimmune Diseases.
Författarna går igenom forskning som tyder på att förändringar i tarmflora och barriärfunktion kan samvariera med autoimmuna tillstånd, men betonar att orsakssamband inte är fullt klarlagda.

Har tarmslemmet betydelse för kroniska tillstånd?

Johansson et al. (2013) – The gastrointestinal mucus system in health and disease.
En översikt som beskriver hur slemlagret i tarmen fungerar som en fysisk och biologisk barriär, och hur dess struktur varierar mellan tunntarm och tjocktarm. Artikeln diskuterar också hur förändringar i slemsystemet kan ha betydelse vid olika sjukdomstillstånd.

Kopplingar mellan tarmflora, LPS och metabola sjukdomar?

Creely et al. (2007) – Lipopolysaccharide activates an innate immune system response in human adipose tissue in obesity and type 2 diabetes.
Studien beskriver hur LPS (ett endotoxin från gramnegativa bakterier) kan aktivera inflammatoriska processer i fettväv, särskilt hos personer med typ 2-diabetes. Författarna diskuterar tarmmikrobiotan som en möjlig faktor i metabola störningar.

Manco et al. (2010) – Gut microbiota, lipopolysaccharides, and innate immunity in the pathogenesis of obesity and cardiovascular risk.
En översikt som sammanfattar hur låggradig endotoxemi (LPS i cirkulationen) kan kopplas till inflammation, insulinresistens och kardiometabol risk.

Pussinen et al. (2011) – Endotoxemia is associated with an increased risk of incident diabetes.
Studien visar att högre nivåer av endotoxinaktivitet i blodet var associerade med ökad risk för att utveckla diabetes, och diskuterar detta inom ramen för sambandet mellan metabol hälsa och inflammation.

Kopplingar mellan tarmflora, LPS och neurologiska sjukdomar?

Murros et al. (2021) – Desulfovibrio Bacteria Are Associated With Parkinson's Disease.
Studien rapporterar en association mellan vissa bakterier av släktet Desulfovibrio och Parkinsons sjukdom och diskuterar möjliga mekanismer.

Zhan et al. (2018) – Lipopolysaccharide Associates with Amyloid Plaques…
En översikt som beskriver fynd där LPS har påvisats i samband med amyloidstrukturer i hjärnvävnad vid Alzheimers sjukdom.

Kim et al. (2021) – Gram-negative bacteria and their lipopolysaccharides in Alzheimer's disease…
Författarna diskuterar hur LPS kan bidra till neuroinflammation och nervcellsskada i experimentella modeller och i samband med Alzheimersjukdom.

Lukiw (2016) – Bacteroides fragilis Lipopolysaccharide and Inflammatory Signaling in Alzheimer's Disease.
En artikel som tar upp hur LPS från specifika tarmbakterier kan kopplas till inflammatoriska signalvägar vid Alzheimersjukdom.

Pogue et al. (2022) – Downregulation of Neurofilament Light Chain Expression…
Studien undersöker hur LPS i cellmodeller påverkar uttrycket av vissa nervcellskomponenter, och diskuterar detta i relation till neurodegenerativa processer.